Ja, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Så är arbetet med hemtentan igång. Det går långsamt, men framåt. Jag började med den största frågan som är en textanalys och planen är att den ska bli färdig ikväll för att jag inte ska behöva stressa på fredag. Tyvärr så vet jag att koncentrationen (som redan börjar svika, därav blogginlägg) kommer vara 0% om någon timme, men om jag har tur så dyker den upp vid sjutiden. Lova vågar jag nog dock inte ge mig på. Det är så lätt att göra allt annat som pockar på uppmärksamhet. Just nu är det högen med Situation Sthlm, Allt om Film och Lärartidningen som frestar. Och detta trots att jag egentligen vet att jag tycker att texten som ska analyseras inte är så svår och tråkig egentligen. Det är måstet som gör det ointressant och som får barnet i mig att trilsket stampa i golvet som skrika ”dumma”.

På lördag far jag hem till mina föräldrar på en välbehövlig återhämtningsvecka. Jag hoppas verkligen att jag då kan komma tillbaka med nya krafter istället för, som efter jul, med ångest och svarta tankar. Det blir i alla fall ett uppehåll i Norrköping city på lördag där det ska ätas och (fönster)shoppas. Några direkta planer för den veckan har jag inte. Förhoppningen är väl att det ska bli fint väder så att jag kan lapa lite sol. Tidigare idag när jag gick till affären kände jag mig som en blomma som böjer sig efter solen. Ja, svältfödd är jag helt klart. Dessutom är jag en sådan som aktar sig för att vara ”för mycket” i solen. Det kan säkert ge en omvänd effekt.

Än har jag inte ringt vårdcentralen. Just nu skjuter jag upp det tills imorgon. Det vore samtidigt skönt att få det gjort. Det hade varit lättare om jag inte hade haft sådan telefonskräck. Senare ikväll får jag sätta mig och skriva ner mina symptom och sådant som kan vara viktigt att ta upp vid samtalet. Usch, nu blir jag nervös av att tänka på det.

A dieu