Jag har inte sagt något än

Så var det ett nytt år och jag känner mig mest trött. Lite som att ”jaha, nu börjar det om igen”. Idag ska jag och min vän C träffas, tror och hoppas jag. Hon betyder mycket, men vi ses inte särskilt ofta. Det ska hur som helst bli jättetrevligt att träffa henne igen om vi får tag i varandra. Min telefonskräck ställer till det vid tillfällen som detta. Om jag bara kunde ringa så skulle det inte alls vara lika besvärligt att hålla kontakter och sedan stämma träff.

Imorgon blir jag ett år äldre, eller i natt egentligen. Så epitetet ”tant” känns inte så avlägset längre. Aldrig att jag trodde att jag skulle bli åldersnojjig, det var väl helt enkelt inte det bästa att arbeta med gamla människor. Tankar på barnbarn flyger genom huvudet. Snacka om tidig 40 års-kris.

Jag har inte rört på mig på flera dagar. Snart växer det nog spindelnät på mig. Suck.