Återfödd

sockertrassel.blogspot.com

I fold, Maia, I fold.

Jag är tillbaka på brottsplatsen, men det är mycket att pilla med samtidigt som plånboken blivit en smula tunnare. För första gången på många år har jag ett skrivbord. Eller jag har ett någonstans men det räknas inte för det sitter jag väl vid cirkus 6 gånger om året.

102 lektionsplaneringar och löspapper och kompendier från två års studier sorterades igår. Jag är inte så ordningsam som jag kan verka. Nu är det nästan ordning i alla fall. Idag har jag varit runt på möte, lunchat och letat/skaffat en del litteratur också (med ett kort avbrott när Linköpings blodbad fick för sig att vistas i mina byxor och runt min lilltå) så nu är jag på gång. Ska bara borra lite, installera en router, dammsuga och slänga alla papper som jag sorterade bort igår så är jag än mer tillfredsställd. Ikväll blir det L word, te och grönsaker med dipp.


I fold - Hello Saferide

Des chromosomes dans l'atmosphère

Igår blev en lång dag. Först tog jag tåget till Linköping för att titta på mosters nya lya, shoppa lite och mest för att träffa min bästa Malin. Det gick bra, men shoppingen blev det inte så mycket av, eller lite förresten; ett "Nike+ iPod"-kit och ett par löparstrumpor. (Inveg [för så heter det!] grejerna idag och de var till belåtenhet.) Jag tog tåget tillbaka på kvällen, ganska trött efter en heldag men med mycket inspiration och motivation. Det tog en halvtimme så ringde telefonen med anonymt nummer på displayen. Lillebror hade kört rakt in i en brygga med vattenskoter och var på akuten. Sådant som inte får hända. Nu klarade han sig okej med lite sårskador, men tanken att livet kan förändras på en hundradels sekund gör sig påmind. Om han inte haft flytväst som skyddade bröstkorgen, om han slagit i huvudet hårt, om han brutit rygg eller nacke... Nu ska jag inte tjata mer om det. Jag har en ny skrividé som jag ska ge en chans, för min egen skull.

Le vent nous portera - Noir Desir

You said I must eat so many lemons 'cause I am so bitter

Nu har jag satt mig här för att avge ett livstecken. Bristen på sådana beror mest på att jag jobbar, jobbar och jobbar och när jag inte gör det så gör jag annat. Inte så mycket datortid alltså. Det händer inte så mycket spännande eller roligt heller. Igår var jag i och för sig och tittade på djuren i djurparken. Det är dubbla känslor; de borde få leva fritt och inte vara underhållning och kommersiella dragplåster samtidigt som jag vet att många utav arterna är säkrare där eftersom de är så pass hotade i det fria. Tog lite fina bilder i alla fall.


Jag saknar mitt andra liv, men det kan vara bra att ta en paus också. Macke Mus skulle komma i helgen, men nu kan han inte det. Det är som det är, men jag hade behövt honom.


Foundations - Kate Nash

you spread your wings, you had flown

Elsa
02.2006 - 05.2010
Elskad skuttskrutt




A place nearby - Lene Marlin

You mean nothing to me anymore

Låt ridån gå ner för oss
Låt ljuset släckas och dra ur sladden
Inga band mellan dig och mig

Du påminner om att inte släppa taget
Förlamad av rädsla för att vara ensam
Att ha en tvilling som sin älskare
(Aldrig blir man fri)


You mean nothing to me anymore - Anna Ternheim

i'm you biggest fan i'll follow you until you love me!!

eller

alla filmer, alla böcker handlar om dig

Den senaste veckan har varit ganska så tuff. Jag har varit ledsen och det har varit mycket plugg, men ledsenheten börjar lägga sig och studierna lugnar ner sig ett tag efter i dag. Skönt, för jag är inne i en bokslukarperiod och prioriterar bort mycket annat för att få läsa. Sedan så är jag tacksam över att jag omger mig med så fina människor som uppskattar mig och som bryr sig. Utan dem vore jag ensammast i världen.


Samma nätter väntar alla - Markus Krunegård

I'll grow back like starfish!

De senaste två dagarna har kommit och gått och det har inte varit så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Jag har inte dånat än och trots att allt är så tungt så känns det ändå lätt. Kanske för att jag är mer mottaglig och uppmärksam och suger i mig det som trots allt är underbart. Och jag har hoppet och tror på riktigt och i hela mitt hjärta att allt kommer att ordna sig. Det är bara att stå ut och tänka rationellt och njuta av det som finns tillgängligt. Kvällarna tillbringar jag med ”Ut ur skuggan” och går helt in i Agnes och tappar bort mig. Det är väldigt skönt även om jag tar pauser i läsandet när jag är rädd att förlora mig så mycket att jag inte orkar vara ensam med mig själv.

Det är hemskt att få titta men inte röra, och helst inte titta heller. Avhållsamhetens timmar blir grå och otåliga. Den ständiga trötthet som övergår i sömnlöshet är gäckande. Det går inte att leva så. Så det enda som finns är hoppet och nuet. Tron på en fördelaktig framtid.



Cripple and the Starfish - Antony and the Johnsons

Det känns som tusen år sedan dina ögon såg på mig som de gjorde en gång

Jag märker att du inte vill längre
Du säger att du vill, men det gör du inte
Det fungerar inte för mig
Jag älskar dig
Jag vill ge dig kärlek
Men du tackar artigt nej och ber om lidande istället


Radion spelar aldrig våran sång - Lasse Lindh

känner efter om det är det här som är att vara fri

Hej kära vänner!

Så blev jag ledig till sist. Även om det bara återstår två och en halv timme nu av ledigheten innan det är dags att gå tillbaka till allvaret igen. Det har varit så skönt, men det har märkts att det kommer efter. Det har varit snarare regel än undantag att sova tio timmar varje natt och en timme mitt på dagen. Tur att jag tillåter mig att göra det. Så jag har lekt pensionär och broderat, skött krukväxter, gått och lagt mig klockan åtta och bakat muffins.

Nu är det inte så långt kvar heller; halva terminen har redan gått och snart ska jag picknicka med vackra människor igen vid vattnet. Åh, ost!

Påskharen hade förresten lagt guldägg i år:


Söndag 13.3.99 - Lars Winnerbäck

Do you wanna go to the Oyster Fest?

Godmorgon.

Nu har jag gått i mål. Känns det som. Den hektiska månaden är till ända. Det är väldigt skönt, men om jag slapp bli nerbrottad av alla tankar som legat och tryckts bort av allt annat så hade det känts ännu lite bättre. Så idag när jag har tid ska jag göra allt det som försummats. Det blir städ, bak och en sväng på stan.

Vaknade tidigt idag och låg kvar i sängen och läste ut en bok. Wunderbart. Hade glömt hur skönt det är att vara ledig, även om det bara är för en dag. Bjuder på en glad liten sång:

førlot

Förlåt mig älskade
Förlåt mitt vinterhjärta av is
Det smälter
(det brukar göra det)
Bara vårsolen lyser lite till
Så smälter det
(för dig)
Jag är bara ett fruset vinterbarn
Förlåt

The most radical thing to do is to love someone who loves you

Idag är plötsligt lyckan där igen. Den kommer och går. Precis som det antagligen ska vara. Kanske var det bara en förkylning som låg och lurpassade och fick mig att känna mig instängd och utestängd från världen. Nu är förkylningen överståenden och jag har någon som plockar upp mig när jag faller och som uppriktigt vill stötta mig. Äntligen har jag lärt mig att tro på det och att jag är värd det.

Helgen var uppåt och neråt, men nu efteråt så tror jag att den var viktig. Den fick mig att få klarhet i vad som är viktigast och vad jag vill. Men jag är säkert lika förvirrad imorgon igen. Det skulle knappast förvåna mig.



The most radical thing - The Ark

our aspirations, are wrapped up in books

Bokrean är en utav mina bästa vänner. Dock har det blivit mindre och färre kassar de senaste åren på grund av ekonomi och platsbrist. När jag var yngre, för si sådär tio år sedan, så sparade jag hela året för att kunna shoppa loss på bokrean. Samtidigt så var utbudet mindre då eftersom jag främst köpte ungdomsböcker. Efter det så har jag väl kommit på att jag faktiskt kan låna det mesta på biblioteket och köper bara sådant som jag verkligen vill äga, eller presenter. Så tjusningen ligger mer i att gå upp oförskämt tidigt och trängas bland bokhögar.

Här är en lista (utan inbördes ordning) av dagens fynd:

*Långpannans lov - Anna Braw (red)[recept på bak i långpanna, mycket kaka med andra ord]

*Bitterfittan - Maria Sveland [roman som sträcklästes i en bil farandes genom Tyskland 2008 och nu är det dags igen]

*F-ordet, mot en ny feminism - Petra Östergren (red) [läsvärd och användbar antologi om allt från mode till djurporr]

*Hur ska det heta? - Gösta Åberg [en användbar uppslagsbok med språkriktighet från A till Ö]

*Bergsprängardottern som exploderade - Lo Kauppi [den här har jag inte läst måste jag erkänna, men någonting sa mig att jag måste ha den]

*Så gör prinsessor - Per Gustavsson [en härlig bilderbok om vad prinsessor brukar göra. fäktas, äta frukost på sängen och sånt]

*Mitt bästa recept ur Allt om Mat [en trevlig liten kokbok med mycket inspiration men utan knepiga ingredienser]

*Riddar-Rakel och de tre stordåden - Martin Widmark & Britt Sternehäll [Rakel visar att tjejer visst kan vara hjältar och riddare]

Det var de. Jag tycker att urvalet representerar mig; bilderböcker, kokböcker, språknörderi och kvinnor. Möjligtvis skulle det ha varit något om livsåskådning och någon klassiker också. Något säger mig dock att innan rean är slut så kommer listan att ha utökats något.


Wrapped up in books - Belle & Sebastian

In the quiet of the railway station, runnin' scared, laying low

De senaste dagarna har jag levt som i en bubbla, som har jag tappat bort mig själv en smula. Meningen var att jag skulle ut och fira födelsedag i går, men det kändes inte bra så det blev mys med mello, film och popcorn istället. Inte allt för illa, men jag hoppas att bubblan försvinner snart för jag är smått orolig att jag håller på att bli sjuk. Det vill jag verkligen inte och det känns som been there, done that. Vill ju bara vara mig själv och leva. Förhoppningsvis så beror det bara på stress och för mycket tänk.

Sedan har jag en klump i magen för att jag inte hunnit läsa så mycket som jag tänkt till veckan som kommer. Hur ska det här gå..?


The boxer - Simon and Garfunkel

Tittar på solen när jag tittar på dig

Det är så fantastiskt att få vara din och att ha dig (och ändå vara fri). Jag är fullt medveten om att det inte varar för evigt men just nu finns det inget bättre än när vi ligger i sängen och lyssnar på varandras hjärtslag och andhämtningar. Och jag hoppas att vi fortsätter att andas och att våra hjärtan fortsätter att slå ett tag till. För jag är inte redo att ge upp dig, även om någonting bakom mitt hjärta säger att jag en dag kommer att vara tvungen.

Du är underbar och jag elskar dig!



Kär i en borderline - Markus Krunegård

Och dom tog mig till en smutsig strand

Jag minns några månader för fyra år sedan. På helgerna åkte jag tåget hem till min familj, inte för att jag tyckte att jag borde eller var värd det men jag gjorde det i alla fall. På lördagarna tyckte jag om att följa med och handla på stormarknaden. Då fick jag, trots att jag var en stor flicka som inte spenderade vardagslivet med mamma, pappa och bror längre, lördagsgodis. Lördagsgodis, ordet som är så mycket barndom. Problemet var bara att jag inte ville äta lördagsgodis längre, men det kunde jag ju inte säga eftersom detta med lördagsgodis var en lång tradition och det skulle verka väldigt konstigt om jag tackade nej. Så godiset blev köpt och när det var dags för förtäring så åt jag max en godis, eller om det var möjligt: ingen. Godiset fick följa med mig på söndagen till min egen boning där det vartefter veckorna gick bildades en riktig skatt i ett köksskåp. En eftermiddag så tog jag fram gömman, öppnade en kola och efter en och en halv timme var tre månaders besparingar på besök i min hungriga mage. Så kan det gå.



Sjukhus - Kent

Och jag vill proppa i mig hela jävla kakan på en gång

Ja, jag måste börja blogga igen. Eller väckas ur dvalan snarare.

Jag har lärt mig av Clarissa Vaughn att det som man känner aldrig är början på lyckan. Det är det som är lyckan. Och sedan november har den varit där. Inte hela tiden, men för det mesta. Igår klockan 18 var den där i alla högsta grad. Klockan 23 när jag gick hem var den inte där och tårarna började rinna utmed de frusna kinderna. Jag försökte då att ta tillbaka känslan, men det gick inte så bra. Hur mycket kärlek och värme jag än fyllde mitt huvud med så var sorgen ändå där. Idag inser jag att det var tröttheten. Det är inte så ovanligt att gråta av trötthet. Jag hade bara glömt bort det.

Om det är möjligt så är jag mer uttröttad idag. Antagligen är det en förkylning på ingång, men jag har inte tid. Det är inte alltid enkelt att vara student, speciellt inte när man är sjuk. Det finns inget bra system för det. Man får inte ta ledigt.




Fröken Normal - Maud Lindström