Let's get naked under blankets

Okej, jag är ganska så dålig på att få någonting skrivet här. Efter att uppsatsen lämnades in i fredags har allt känts väldigt mycket bättre och jag tror att det har vänt lite. Jag hoppas bara att det håller i sig nu ett tag. Igår hade jag den mest lyckade picknicken på flera år. Superdupermysigt, men eftersom jag har samma förhållande till fotografi som till matematik, jag har fallenhet för det men inte intresse och motivation, så finns det inga bevis. Tyvärr. Idag är det en mittendag. Lite kyligt, blåsigt och grått för att man ska få tillåtelse att vara inne och plocka, lösa korsord eller se på film. Eller varför inte läsa en bok? Jag måste nog tyvärr ge mig ut i urrburret igen eftersom jag glömde köpa ett texthäfte som jag kommer att behöva i nästa kurs och nu blir det helg i några dagar så det är idag eller för sent liksom. På förmiddagen var jag hos optikern och det var långt ifrån så enkelt som jag hoppats att det skulle vara. Linserna påverkar tydligen blodkärlen i hornhinnan, men eftersom jag har så hög styrka så finns det knappt några andra att välja på. Jag ska testa ett annat märke i alla fall och se om de är bättre. Synundersökningen för glasögonen var totalt ologisk, så den får jag göra om i helgen… Så kan det gå.

Imorgon är det Sista april! (Eller Valborg som det egentligen heter.) Jag ska umgås med Maja, Klas och ett par bröder. Det blir bra, jag har champagne och öl på kylning och jag har skaffat kylelement till min kylväska så att jag slipper dricka fesljummen öl. Good good, förväntningar och stämning är på topp.

Elsa och jag är lite kära, men ingen kärlek som inte inbegriper lite bråk. Imorse sprang hon runt och bet och drog i mina jeans. Vet inte vad hon ville. Nu ligger hon och sover middag, sötnosen.

Adieu.


Let's just fall in love - Marit Bergman

Sometimes I dial your number and hang up

Marie ringde idag. Underbara människa! Och hon förstod allt och jag pratade högre än vad som är brukligt när man pratar om sådant bland folk. Tyvärr är jag rädd att en vän inte ska ta så mycket som hon tar för mig. Alltså dåliga saker, hon är ingen energitjuv. Snarare tvärtom. För tillfället är jag till och med beredd att skippa Linköping för hennes skull. Och Simones då, hon ingår liksom. Fan, vad jag känner mig ensam. Jag är så bra på att vara själv, men värdelös på att vara ensam.

(Ni som ändå tycker att jag ska till Linköping får ringa/skriva och tjata på mig så kanske jag blir lite medgörlig.)

Sanningen är att jag mår helt klart sämre sedan jag fick min diagnos för några veckor sedan, men att jag just kan sätta ett ord på det gör ändå att jag kommer mig själv lite närmare och det är väl egentligen något positivt. Jag vill känna mig själv och veta varför jag är som jag är och gör som jag gör. Tyvärr har jag lite för svårt att lita på människor för att kunna utnyttja chanserna som finns till att komma mig själv lite närmre. Så det är bra att någon som Marie finns. För sådana människor är sällsynta.

Adieu.



Montt Mardié - Pretenders

I'm not the boy I used to be

Det är med största sannolikhet årstiden som påverkar mig. Är inte ett dugg motiverad till något samtidigt som det känns som om jag är mer medveten än någonsin, kanske är det just det som är felet. Jag känner mig själv; en självcentrerad grubblare. Det som grubblas på är livet, sjukt, friskt och när jag ska orka ta tag i saker. En fördel är väl att jag ändå känner mig ganska kreativ, vilket kan vara lite distraherande när det jag egentligen borde skriva på är min (ganska omfattande) uppsats om ”Den allvarsamma leken” som ska vara färdig på fredag istället för mina oändliga skrivprojekt som det ändå inte blir något av.

Här är det en ganska ensam helg, men det är självvalt eftersom saker har en större chans att tas itu med om jag inte är för distraherad av gott sällskap. Måste erkänna att jag när jag inte kunnat förmå mig att göra så mycket vettigt, suttit och kollat in potentiella bostäder åt ett par vänner i Linköping som planerar att flytta ihop. (Ja, jag är knäpp.) Möjligtvis är det för att jag vant mig vid bostadsletandet efter ett par år utav sökande. Det ger utlopp för mina fantasier om ett alternativt liv.

Förresten kom jag in på kursen i norsk språk och litteratur. Det kan nog bli bra, men jag har inte bokat några biljetter än. Det är för lätt att skjuta upp. Jobbet har jag inte hört något från och jag har inte ringt själv så jag får se om det blir något. Annars får jag väl ta ledigt och leva asketiskt någon månad, det lär jag överleva. Dessutom kan det hända att jag får pengar från CSN för kursen i Trondheim, det har jag inte heller tagit tag i. Nej, jag måste växa upp lite nu och ta mitt ansvar!

Elsa mår bättre, men hon var nog förstoppad. Det hela vände efter att jag matat henne med vatten och hö. Det vill säga inte tvångsmatat, men inte gett upp förrän hon ätit. Kanske räddade det hennes liv också. Kan se paralleller till anorexin. Min lilla ätstörda kanin. Ja, hon äter nu men lite störd är hon och har alltid varit.

Precis som hos Tobias så är det någon som undrat varför mina rubriker är lite svårtydda. Det är helt enkelt citat ur olika låtar som jag har i huvudet för tillfället och ofta säger de (låtarna eller citaten) något om det jag vill ha sagt. Så, slipper ni undra. Från och med idag kan jag skriva ut låten så att ni får en bättre överblick.

A Dieu.


Shoreline - Broder Daniel

Stjärnfallet är jag

Jag har så ont i svanskotan att jag varken kan sitta, gå eller cykla. Min tå är bättre än igår, men såret vätskar fortfarande. Dessutom har jag träningsvärk. Allt detta är väl jobbigt, men det som upptar nästan alla mina tankar är Elsa. Hon mår inte riktigt bra. Hon är slö och har inte ätit på ett par dagar. Druckit har hon gjort och varit på toaletten, men jag är så rädd för att hon ska dö. På eftermiddagen hade jag ett riktigt break down och storbölade ett par timmar. Det skulle göra för ont.

Det är så mycket som måste göras. Planen var att läsa sekundärlitteraturen ordentligt ikväll så att jag kan sätta igång ordentligt imorgon med själva analysen som ska vara en del av den uppsats som förväntas lämnas in om drygt en vecka. Hmm, jag hoppas verkligen att min älskningskanin blir bättre så att jag kan fokusera. Jag för anteckningar över vad hon gör. Förhoppningsvis så är det något övergående så att hon snart är sig själv igen. Älsklingen.

Nej, nu måste jag rycka upp mig. Det är disk som ska diskas, golv som ska dammsugas och 400 sidor analys om Arvid och Lydia som ska läsas.

A dieu.

You tell me your blue skies fade to grey

Glad påsk. Påsken är glad, men jag är inte särskilt glad. Vill bara försvinna. Antagligen ligger mina serotoninnivåer lite lägre än de ska eftersom det inte finns någon egentlig anledning till att deppa. Men det känns som om någon har dött. Jag är skakig av ångest, har nära till gråten och ser inte fram emot någonting. Det är mörkt helt enkelt. Jag försöker tro att det blir bättre när jag kommer hem till mig, men det känns föga troligt just nu. Det är dags för autopiloten tror jag. Bara sova bort lite tid.

Lilla Anna smittade Lisa...

Hej alla.

Jag har inte brutit ihop totalt. Det är snarare en förkylning som brutit ut totalt. Värst var det i söndags med en hals som inte ville vara med. Rösten var nästan borta också. Nu är rösten nästan tillbaka. Det går att sjunga i alla fall. Nu har snuvan brutit ut i stället, men även om det är irriterande att vara täppt och gå runt och gapa för att få luft så har jag åtminstånne inte ont, vilket gör totalmåendet några enheter högre.

Läkarbesöket gick bra. Det är inte så mycket att säga, men jag var skakig och nervös. Eftersom jag dessutom var så pass förkyld att det var svårt att prata var jag nervös inför det också. Fick lämna ifrån mig lite blod, så får vi se vad det visar.

Snart är det påsk! Imorgon åker jag till mina föräldrar, igen. Det var bara en vecka sedan jag kom tillbaka, men det blir nog bra. Jag blev nog lite bortskämd eftersom jag saknat dem en del under den senaste veckan. Och idag blir min sista dag utan Elsa på ganska länge! Hon flyttar hit efter påsk när jag åker tillbaka och tar henne med. Min skutt-snutt.

Den nya kursen är ganska jobbig. Jag antar att jag inte knäckt koden än, men jag känner mig ganska korkad och det är inte kul. Idag ska vi analysera ”Körsbärsträdgården” och jag har läst den och kan väl ändå återge den, så jag hoppas att det ska gå vägen. Fick tillbaka tentan från förra kursen i alla fall och resultatet var över förväntan, så det bådar gott.

A dieu.

Somnar om

Jag känner mig inte bra alls. Frusen och eländig. Är sugen på vin, men det är nog inte världens bästa idé. Ska försöka sova tidigt istället och hoppas på att allt känns bättre imorgon.

Please die

Så har jag lyckats avbryta det innan det gick för långt. Jag berättade helt enkelt för tre personer i min närhet att jag fått ett återfall och bara ätit en minisemla och ett äpple på flera dagar. Det är så mycket lättare att bryta och tänka klart och förnuftigt om man känner att andra har förväntningar på en. Dessutom känner jag hur otäckt det är att bli så hög igen på svält. Det är ormen i paradiset. Så ikväll ska jag göra en snäll grönsakssoppa och förhoppningsvis är jag snart mitt vanliga jag eftersom den här fastan ändå inte pågått så länge. Tyvärr fastnade jag oerhört snabbt och jag inser att om jag inte avbröt nu så skulle allt bara bli värre.