It´s a rollercoaster

Idag har varit en konstig dag. Verkligen toppar och dalar. Förmiddagen var fylld av måsten och egentligen kände jag bara för att sätta mig på en bänk med en god bok i öronen och glo på folk. Men nej, det var handling, fylla i blankett, läsa resten av posten, läsa till dagens seminarium och diska som skulle göras. Så går det när man kommer tillbaka efter en veckas lov. Eftermiddagen var bättre; ny kurs och ett återseende av kursarna. Dessutom blev det en fika med Milla vilket är sockret på gröten. Kvällen har ägnats åt lite webbteve och dammsugning. Som sagt; en ovanlig vanlig dag.

Planen för imorgon är att plugga några timmar (men inte åtta) och på kvällen är det teater som gäller. Yey, jag ser fram emot det. Annars ska jag nog som vanligt skämma bort mig själv, sova tills jag vaknar, gå en promenix och se på L word. Egentligen har jag inget att klaga på. Tyvärr inser jag väl det lite för sällan för mitt eget och världens bästa.

Det blir inte så mycket vettigt att säga så jag slutar här.

I could never be her girl figure skater

Det är konståkningstider igen. Även om det börjar närma sig slutet av VM. Damernas fria program är idag och sedan är det bara galan kvar och den vet jag inte ens om den sänds. Konståkning fascinerar mig, främst av orsaken att jag själv har så taskig motorik och balans att jag aldrig ens lärt sig åka skridskor. I flera år försökte jag. Eller jag stod väl inte på isen varje dag, men fyra-fem gånger varje vinter och det gav aldrig med sig. När jag var fjorton (hade alltså försökt åka i närmre tio år) så gav jag upp. Började springa och intervallträna i ishallens trappor istället när det var skridskoåkning på skolidrotten. Om någon undrade så sa jag bara som det var, ingenting att hymla med liksom.

Så konståkning ger mig tillfredställelse dels för att det är en väldigt estetisk sport och bedömningssporter är mer mina. Exempel på andra sådana är konstsim, simhopp, rytmisk sportgymnastik och sist men absolut inte minst tävlingsdrill, som jag själv klamrade mig fast vid trots att jag de sista tre åren kände att jag aldrig skulle kunna nå högre på grund av att jag helt enkelt inte är född med den motoriken som krävs. När det kommer till drillen nu så är min plan att en dag utbilda mig till domare eftersom jag ändå fortfarande är ganska insatt i momenten. Tävlingar blir det inte så många för min del, men youtube är som alltid en källa stor som ett hav.

När det kommer till fascination för en idrott kommer nog tyvärr ingenting i närheten av konståkning för min del. Om inte mina eventuella barn ärvt mina taskiga egenskaper så vet jag exakt vilken som blir deras första aktivitet att skriva in i schemat: Skridskoteknik!

Sov du lilla videung

Så då. Dags att skriva igen. Nu känns det som när man vaknat mitt på dagen och inser att man missat det vackraste ljuset dagen har att ge. Sömnsmak i munnen. Trots att jag varit uppe sedan sju, som vanligt. Och jag har hittat nya bloggar, det är Joannas och Tobias. Det här med bloggar är en del av mitt kontrollbehov. Jag måste veta vad alla gör och vad de tänker och tycker. Om det bara kunde vara så att jag lade tiden på att göra mig själv lite bättre. Gå ner till sjön eller så. Eller läsa Insikt som av någon anledning hellre hoppar ner i mina föräldrars brevlåda än i min egen.

Ringde vårdcentralen imorse och min tid är om en och en halv vecka. Det är långt dit och i den stad jag befinner mig i nu så har de ett system som går ut på att man får komma samma dag som man ringer. Different shit, same name.

Och ja, jag är kär i både Bill Skarsgård och Allison Harvard samtidigt. Det får jag vara för det är så likt mig.

En skakig och en älskad

Nu är jag allså hemma hos mamma, pappa och broder Oder. Känner mig allmännt yr, konstigt, illamående och darrig. Det kan mycket väl vara vätskebrist och en del trötthet. Så jag snart göra i ordning en tillbringare med något drickbart så att jag får lite koll på vätskeintaget.

Möjligt att det tar ett par dagar innan jag skriver igen. Eller inte.

Lägger upp en bild på tjejen nummer ett i mitt liv.

Ja, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Så är arbetet med hemtentan igång. Det går långsamt, men framåt. Jag började med den största frågan som är en textanalys och planen är att den ska bli färdig ikväll för att jag inte ska behöva stressa på fredag. Tyvärr så vet jag att koncentrationen (som redan börjar svika, därav blogginlägg) kommer vara 0% om någon timme, men om jag har tur så dyker den upp vid sjutiden. Lova vågar jag nog dock inte ge mig på. Det är så lätt att göra allt annat som pockar på uppmärksamhet. Just nu är det högen med Situation Sthlm, Allt om Film och Lärartidningen som frestar. Och detta trots att jag egentligen vet att jag tycker att texten som ska analyseras inte är så svår och tråkig egentligen. Det är måstet som gör det ointressant och som får barnet i mig att trilsket stampa i golvet som skrika ”dumma”.

På lördag far jag hem till mina föräldrar på en välbehövlig återhämtningsvecka. Jag hoppas verkligen att jag då kan komma tillbaka med nya krafter istället för, som efter jul, med ångest och svarta tankar. Det blir i alla fall ett uppehåll i Norrköping city på lördag där det ska ätas och (fönster)shoppas. Några direkta planer för den veckan har jag inte. Förhoppningen är väl att det ska bli fint väder så att jag kan lapa lite sol. Tidigare idag när jag gick till affären kände jag mig som en blomma som böjer sig efter solen. Ja, svältfödd är jag helt klart. Dessutom är jag en sådan som aktar sig för att vara ”för mycket” i solen. Det kan säkert ge en omvänd effekt.

Än har jag inte ringt vårdcentralen. Just nu skjuter jag upp det tills imorgon. Det vore samtidigt skönt att få det gjort. Det hade varit lättare om jag inte hade haft sådan telefonskräck. Senare ikväll får jag sätta mig och skriva ner mina symptom och sådant som kan vara viktigt att ta upp vid samtalet. Usch, nu blir jag nervös av att tänka på det.

A dieu

För varje hjärtslag

Det känns inget kul idag, även om det någonstans ändå känns som om allt blir bättre för varje dag. Som att jag lär känna mig lite mer för varje dag. Det är bara det att jag inte alltid är min egen bästa kompis. Jag började gråta inne på en bokhandel strax efter ett idag. Stod och snörvlade bakom hyllorna med kokböcker. Till sist slutade allt att rinna och jag gick med instängd gråt till min cykel och åkte hem. Det är inte första gången det händer. Jag brukar tänka på det som det sorgliga, när det känns som om allt har dött och jag inte orkar något annat än att gråta. Det blir bättre när jag kommer hem och kan lägga mig på sängen och sätta i teveserier i dvd-spelaren och dricka te. Planen för ikväll var annars att läsa Medea, men det känns kanske inte som den bästa idén när jag redan är låg.

Magen värker som vanligt och jag får en massa konstiga idéer om vad som är felet med mig. Egentligen borde jag söka bara för att få höra att det är psykiskt och att jag är hypokondriker. Eller så är jag glutenintolerant. Symptomen stämmer, jag är mest förvånad över att det dyker upp nu vid 21 års ålder. Det är som om någon vill straffa mig. Nej, jag tycker om kakor alldeles för mycket för att vara glutenintolerant! Det är så lätt att bara ta till överlevnadsstrategin att ignorera.

Snart är min delkurs slut, på fredag då hemtentan lämnas in. Den får vi imorgon och då blir det till att sitta på kammaren och skriva i tre dygn minus sova, äta och allt annat som man gör när det sista man vill är att skriva hemtenta. Hur som haver så tycker jag egentligen att allt det här är jättekul, jag är bara lite för mars-grå för att kunna förstå det själv bara.

A dieu

Bang bang

Mår konstigt idag. Ångest, mår illa och är väldigt trött. Jag hoppas verkligen att det går över tills imorgon när T kommer. Jag saknar henne, som alltid. Imorse bikade jag ut till Maxi och köpte saker till racletten. Så nu är allt redo. Tur det för just nu känns det som om att gå ut kan jämföras med att genomföra en Vätternrunda på en cykel utan sadel och växlar. Nej, nu håller jag mig inne. Kan häna att jag ringer Lillebror och pratar lite.

Testade mitt nya Rayman-spel igår :) Det var riktigt kul, men jag känner verkligen hur sämst jag är på tevespel. Jag önskar så att jag kunde vara lite skickligare, men antagligen har jag en finmotorik som är inställd på OFF. Om jag känner mig själv rätt så är jag envis och kommer om ca. en timme sitta där och kämpa så att svetten bryter fram. Just nu är det Tracks (ja jag vet att man kan lyssna senare på nätet men jag håller på traditionerna på det området), men det är slut om någon kvart så då blir det väl Rayman och jag mot kaninerna. Även om jag egentligen står på kaninernas sida. Annars är en trevlig sysselsättning att sitta och slå upp ord i SAOB :P

au revoir

Ananasjazz med grädde och glass

Så var den här dagen snart slut. Fikat/kafferepet blev väldigt lyckat även om min vita kladdkaka inte såg ut att vara mycket för världen. Tyvärr så har jag väl något gammalt invant mönster eftersom jag inte ätit någon ordentlig mat alls idag. Dumt. Jaja, jag ska försöka att inte haka upp mig för mycket. Det blir bara värre då och imorgon är en annan dag (som C Björkman skrålar).

Det blev mest tal om studier och så även mat. Det sistnämnda kan bli lite obehagligt, men det kom sig av att en i sällskapet just fått reda på att hon har allvarlig järnbrist och var väldigt orolig. Så då blev det tal om kost och hur man bäst får i sig järn och proteiner. Så det var väl ändå inte så hemskt. Det hade kunnat vara värre, som när det kommer gånerivikt-prat och "den och den som borde gå upp i vikt för att de ser så förskräckliga ut". Nu snöade jag visst in här, så nu lämnar jag det.

Det är lite nervöst inför en hemtenta nästa vecka. Det blir så intensivt på något vis och dessutom så åker jag iväg dagen efter inlämning så det blir inte mycket lugn hemmatid. Hur som helst så har dagen idag varit bra för själen och nu i kväll tog jag en lång promenad som friskade upp.

Your pictures on my wall

Fredagen blev riktigt bra och om jag hade vetat vad jag missat om jag inte åkt dit hade jag grämt mig i dagar. Så jag gjorde rätt. Grattis mig! Höjdpunkten var väl ändå när jag och Essel vann TP. Bråååå!

Annars är det rätt så stressigt nu, mycket att ta itu med både studierelaterade saker och privat. Dessutom snöar det konstant, så det blir att gå vilket bidrar till att tiden rinner iväg. Dessutom är jag utav någon outgrundlig anledning konstant hungrig. Inte sugen, hungrig. Suck.

Äntligen åkte Paris-serien upp på väggen. Tyvärr var det svårt att få dem rakt eftersom jag inte har något vattenpass. Så nu intalar jag mig att det är lite charmigt att de hänger på olika höjd. Två andra tavlor har också åkt upp, så nu känns mitt hem ännu mer jag och redo för både kafferep imorgon och raclette på söndag.

Nu är jag trött så det blir nog pyjamas på och upp tidigt imorgon istället för att göra det sista baket. God natt.

Och långsamt, långsamt, åh så långsamt

Jag som var så pepp. Nu känns allt bara trött och fruset. Det skulle nog vara fleccepläden, en balja te och jag ikväll. Dock kan även jag vara lite självuppoffrande så jag tänker nog ta mig ut i alla fall. Det står trots allt ett par nya skor i hallen. Och de är för dyra för sitt eget bästa. Så blir det när inget på rean duger.

Det känns som om ett lov inte vore helt fel. Hela kroppen och knoppen skriker efter ett par dagar utan måsten och borden. Dessutom hämtades en bok idag som ligger och väntar på att bli läst... Ja, som sagt utgång ikväll känns inte alls lika lockande längre.

Argumentationstalet idag gick inte helt bra på grund av filmen "Daisy Diamond". Jag skakade ett par timmar för att jag kände mig så upprörd. Ni får gärna googla filmen om ni är nyfikna, men jag rekomenderar inte att se den. Den gör intryck och avtryck, men gör för ont och är för hemsk för att jag någonsin skulle kunna rekomendera den.

Onsdag kl. 15 är det kafferep hos mig. Kom hellre tidigt än sent!

Oh God I miss the horses!

Ja, så är jag mitt vanliga vinterhatar-jag igen. Finns det något värre än när det varje dag faller blötsnö från det grå däruppe och den kommer in överallt? Och som om det inte skulle vara nog så är det för halt för att ha gummistövlar, men för varmt och slaskigt för att ha fodrade mockakängor. Blä!

Annars är det en lugn dag. Jag har hittat min kusins blogg som jag fastnat vid. Så småningom ska jag laga till lite kikärtsbiffar innan det är dags att ta itu med mitt tal tills imorgon. Det ska handla om varför skolfrukost borde vara lika självklart som skollunch. Ett ämne som mer än väl passar en blivand svensk- och hushållslärare. Det tar jag som sagt i eftermiddag. Jag känner att jag är värd lite slösurf i fleecebyxor efter dagarna som varit.

Elsa Päls är fortfarande inte här, utan bor hos Lillebror som agerar fosterfar. Vid påsk någon gång är planen att hon ska komma hit. Det är lite för långt att åka och för kallt för en stackars harig kanin. Så jag är ensam idag, sånär på några små flugor som jag misstänker kom hit med min nya basilika. De är inte så snälla, mer av typen obästisar om jag ska vara ärlig.