Bye 2008 (Jag kommer inte att sakna)

Här kommer årets nyårslåt. Gott nytt på er. Nu ska jag sätta i öronproppar och bege mig utåt.

Gott slut

Det var ett par veckor sedan, men jag har inte riktigt orkat och hamnat i någon slags svacka som fortfarande sluttar nedåt. Helt svart är det inte, ljusglimtarna finns. Jag tänkte härmed sammanfatta året som gått lite kort:

Det började med att jag körde av vägen i Alperna vilket blev början på slutet av min vistelse i Frankrike/Schweiz. Så att så småningom flög jag hem till en annan trygghet och kärlek. Även om jag "där nere" mötte en utav de bästa människorna jag någonsin mött: Tove, världens bästa Tove.

Väl tillbaka i Sverige var jag hemma och vilade upp mig någon månad innan jag började arbeta i ett Överum som var totalt snöfritt. Så flöt sommaren på i någonslags bubbla utav kärlek, ett tejpat självförtroende vad gäller att sitta bakom ratten och utflykter i skärgården.

Sedan bar det av till Uppsala och en studentkorridor som aldrig dög åt en hemmamänniska som jag. Studier var mer krävande än jag mindes och även mer ensamma, men det är i skolans värld jag hör hemma. I december gick till sist flyttlasset till en lägenhet som duger. Det som saknas är kaninen.

Klimax

Vaknade imorse och trodde att jag sovit jättelänge, men icke. Klockan var halv sju.. Inte mig emot. Så jag såg julkalendern och skrev klart hemtentan, men jag kan inte påstå att det kändes direkt bra. Jag skakade och hade overklighetskänslor. Det är jättejobbigt när man inte vet om man verkligen är sjuk eller om det är stress och press som yttrar sig genom alla dessa konstiga symptom jag haft de senaste två veckorna.. Nu är tentan inskickad och imorgon ska jag inte alls tänka på den nya kursen. Nej, jag ska gå till min lägenhet med lite saker och så ska jag se en film och gå och köpa julmust. Så det så.

Nu ikväll har jag varit och fikat med en nyfunnen vän, Maria. Det värmde och lugnade. Nu känns allt lite lättare igen. Inte lätt, men lättare. Hon har också just flyttat och nästa vecka är jag hembjuden till henne så det ska bli jättetrevligt. En annan flicka vid namn Anna skulle också ha dykt upp, men hon missade oss och åkte hem. Stackars lilla virrpanna.

Imorgon måste bli bättre.

För fullt upp

Det är hektiska dagar nu med tenta och flytt. Mår ärligt talat inte så bra utav det. Har fått flera stressrelaterade symptom inklusive yrsel och panikångest. Fy Fransson! Det är inte förrän nästa vecka som jag hoppas att det ska lugna ner sig lite. Så det blir till att utnyttja kroppens överlevarinstinkter en vecka till. Den moderna mänskligheten är sjuk, på riktigt. Hur orkar vi leva så här?

Ja, det är ny månad. Tyvärr så känns det inte. Imorse öppnade jag i alla fall första luckan i min Bamse-julkalender och igår när det var första advent så tände jag första ljuset i min fina, fina adventsljusstake. Eftersom jag är mitt i flytt så är det ingen större idé att ta fram några andra juliga saker. Så det får vara till nästa vecka och jag hade väl ändå inte hunnit. Det där ljuset som tändes igår höll på att glömmas bort. Eller jag visste det, men jag tänkte inte på det.

Nej, det blir inte mycket till bloggning. Sorry.