Om jag kunde drömma

Idag går jag runt i en grå smet. Det känns som att gå i knähög blötsnö. Varje steg är en kamp och jag hittar bara ett ansiktsuttryck, alla andra känns onaturliga.

Försöker i alla fall att vara en "duktig flicka" och sköta skolan, men det är svårt. Det är så mycket. Önskar att jag kunde bli ledig två-tre veckor och bara ta hand om allt som prioriteras bort, eller flyga bort för ett tag.

Skulle hälsat på J idag, men hon var i fel ände av korridoren. Kändes obekvämt att gå världens omväg för att lite diskret hälsa. Det gick inte riktigt ihop. Det får bli en annan dag.

Farewell und Adieu