torsdag, november 27, 2008

Lyft

Idag hände en sådan där sak som händer, men inte så ofta. Jag stötte på en gammal bekant, eller rättare sagt en person som en gång i tiden var en utav de få som lyckats förälska sig i mig. Så har vi hamnat i samma stadsdel i en stad 32 mil från den staden vi bodde i när det begav sig. Det hade kunnat tänkas att det skulle bli en något obekväm situation, men det var det inte. Det kändes väldigt trevligt. Så på söndag ska jag bjuda på adventsfika. Det ser jag fram emot. Det här lyfte min dag som började tråkigt i och med att jag vaknade tidigt, tidigt med migrän. Så förmiddagen tillbringades med sömn, kräkningar och tabletter. Efter det tog jag (fortfarande med illamående och synrubbningar) bussen till skolan där det skrevs en dugga. Så det känns som om jag förtjänade ett lyft.

tisdag, november 25, 2008

Stödgrupp och halsont

Idag var det sista mötet med stödgruppen som jag varit med i under hösten och jag tog mig dit trots halsont och feber. Det kändes för hemskt att missa sista gången. Nu bestämde vi i alla fall att vi deltagare ska ses nästa tisdag också. Varför ta bort en rutin när den redan finns liksom? De andra tjejerna är så fina och det är så skönt att bara slappna av och slippa alla krav, att bara få vara ett par timmar. Nu är jag hemma igen och det blir väl snart att krypa ner under täcket (och kanske en extra filt också) och hoppas på en lång nattsömn. Ska bara dricka lite te först.

måndag, november 24, 2008

Vilse

Idag har jag gått vilse i en snöstorm. Det var riktigt otäckt. Allt var bara vitt och jag visste inte var jag var. Min räddning var att jag hörde barnskratt, så jag gick mot det och helt plötsligt stod jag vid mitt gym. Otroligt. Lugnet lade sig i magen, men jag var så trött att balansen svek och jag ramlade omkull flera gånger. Allt bara snurrade. Vilken overklig eftermiddag det blev. Jag är bara glad att jag lyckades komma hem innan det blev mörkt. I och för sig så verkar vädret lugnat ner sig lite nu. När jag gick där i stormen fick jag starka ”Alla vi barn i Bullerbyn”-känslor. Skomakare Snäll som skriker ”Stäng dörra!”

Jag skippar träningen ikväll. Känns som om jag fått tillräckligt med motion för idag.

söndag, november 23, 2008

Det löser sig

Eftermiddagen och kvällen har ägnats åt att skriva alla skriftliga uppgifter som jag skulle ha skrivit tidigare i veckan. Folk tror att jag är så duktig och har självdisciplin. Sanningen är att jag är äckligt lat, men på något sätt lyckas prestera i sista stund. Detta har gett mig inställningen att allt löser sig. Lite farligt, men jag kör på det till den dagen då jag faller hårt ner i kullerstenen. Allt löser sig och jag styr mitt eget liv så det så.

Vecka 47 kan sammanfattas med orden vfu, snö, utmattning, oro och ensamhet. Mest negativt laddade ord, men så är det ibland. Får väl sikta på att nästa vecka blir bättre. Som jag nämnde förut så tror jag på att jag styr mitt eget liv, så det är upp till mig hur den blir. Det jag vet är att det närmar sig slutet på delkursen vilket brukar innebära en del stress och oro. Planering, planering, planering och så får jag intala mig än en gång att det löser sig. Det jag siktar på först och främst är redovisning av vfu-uppgifter imorgon och en dugga på torsdag.

Det blir till att gå till skolan imorgon. Det har fallit en hel del snö och min cykel trivs bäst inomhus. Så det blir nog läggdags lite tidigare än vanligt för att jag ska orka upp.

Take care.

Det har runnit mycket vatten under broarna jag bränt

Jag får inte nog av den här låten. Den rör djupt där inne.

lördag, november 22, 2008

En vit värld och en kryddig dryck

Så, det är dags att sakteliga dra igång bloggen igen.

Världen är vit och svinkall. Just nu känns det dock helt okej. Jag brukar vara vintermotståndare, men jag antar att jag antingen mognat eller gått tillbaka till barnstadiet när man älskar snö. Några snögubbar blir i alla fall inte gjorda. Det känns inte som min grej. Med det som grund drar jag slutsatsen att jag växt ur vinterhatarstadiet, men jag reserverar mig för att det kan komma tillbaka om ett par månader. Man orkar inte frysa hur länge som helst. Ofta är det just så att det inte känns som någon katastrof eftersom det är jul, nyår och min födelsedag, men så snart dessa högtider är över så känns det som om kylan varat allt för länge och att allt vore perfekt bara det var sommar.

Angående jul så är jag på jakt efter glöggmuggar, eller jag har hittat de perfekta. Tyvärr känns det inte riktigt som om jag har råd med den extra utgiften såhär när det ska betalas dubbla hyror och köpas julklappar. Jag får väl se hur jag gör, men det är dessa muggar från Rörstrand som jag vill åt: