Stjärnfallet är jag

Jag har så ont i svanskotan att jag varken kan sitta, gå eller cykla. Min tå är bättre än igår, men såret vätskar fortfarande. Dessutom har jag träningsvärk. Allt detta är väl jobbigt, men det som upptar nästan alla mina tankar är Elsa. Hon mår inte riktigt bra. Hon är slö och har inte ätit på ett par dagar. Druckit har hon gjort och varit på toaletten, men jag är så rädd för att hon ska dö. På eftermiddagen hade jag ett riktigt break down och storbölade ett par timmar. Det skulle göra för ont.

Det är så mycket som måste göras. Planen var att läsa sekundärlitteraturen ordentligt ikväll så att jag kan sätta igång ordentligt imorgon med själva analysen som ska vara en del av den uppsats som förväntas lämnas in om drygt en vecka. Hmm, jag hoppas verkligen att min älskningskanin blir bättre så att jag kan fokusera. Jag för anteckningar över vad hon gör. Förhoppningsvis så är det något övergående så att hon snart är sig själv igen. Älsklingen.

Nej, nu måste jag rycka upp mig. Det är disk som ska diskas, golv som ska dammsugas och 400 sidor analys om Arvid och Lydia som ska läsas.

A dieu.