De heliga

Jag mår inte så bra. Är yr, trött och deprimerad. I konstanta termer pratar vi nu. Inte att jag är lite trött för att det varit en jobbig dag eller deppig för att ingen verkar vilja träffa mig. Nej, jag är yr, trött och deprimerad varje minut. Även om jag låtsas att det är bättre vissa stunder. Jag säger inget om att jag är yr, eftersom jag då inte skulle få köra bil. Köra bil måste jag. Uppkörningen närmar sig och jag känner pressen att jag måste klara det den här gången.

Ångest inför morgondagen. För att jag måste äta på stan, döda timmar på stan och framför allt för att jag borde berätta för körskolan att jag kört upp två gånger tidigare i sommar, inte en som de tror. Det känns värst eftersom jag redan borde ha berättat det för länge sedan. Varför blev jag så här hopplös? Vill bara stänga av mig själv och sätta på en autopilot som styr allt perfekt i en månad. Sedan kan jag koppla på mig själv efter den månaden och då är jag i Frankrike, med körkort.

Ska i alla fall träffa M på fredag, men jag är inställd på att det inte blir något. Så att jag inte blir besviken när hon ringer och lämnar återbud. På lördag har andra människor gjort upp planer för mig. Jag tycker inte om sådant, men jag vet att jag inte har något val. Jag hatar sommarliv.