Jag håller dig hårt

Första dagen på nytt jobb. Det var jobbigt. Började klockan sju (tidigt, tidigt), så där började det jobbiga. Sedan körde jag in i bomen på parkeringen, det var ingen fara men jag blev rädd. Lite koffein på det, sedan var det kört. Jag har gått och nypt mig själv och tuggat på tungan för att ångesten skulle lätta lite. Jag vet att allt rädsla handlar om en rädsla att förlora kontrollen. Men om man är medveten om det; hur botar man då sitt behov av att ha kontroll och överblick? Själva jobbet gick väl bra, det är inte helt lätt. Det är mycket att hålla i huvudet, men det kommer väl med tiden. Det värsta är att jag känner mig så vilsen och att man vet att här ska man nu vara i tre månader framåt. I bilen hem trodde jag att jag skulle börja stortjuta, men det gick bra ändå tack vare ”Pang Prego” i P3.

Tvingar mig själv att skriva på mitt projekt minst tjugo minuter om dagen. Historien och orden har kommit tillbaka. Nu får jag inte slösa bort tiden och energin på dumheter eller annat. Börjar dock inse att den här nog får ligga ett litet tag sedan. Jag vågar nog inte göra något av den innan jag fått distans.