Oh no, no you can't disguise

Det är jobbiga tankar och overklighetskänslor. Som förr då, förutom att jag tydligen inte är lika envis. På gott och ont.

Fredag kväll nu. Skönt, men ändå inte. På måndag morgon börjar jag jobba. Det bär emot, men det kanske ändå är bra. Det ger mig inte riktigt chansen att gå vilse på riktigt. Jag går bara vilse i min värld. Den är för stor, men jag är för stor för min skål. Det är svårt att förklara.

Maj månad försvinner som den alltid gör, men jag lär mig aldrig. Hela året går jag och drömmer och drömmer. Sedan är det ingenting. Besvikelse, som så mycket annat. Jag är pisspessimist. Tråkigt för mig. Vi får väl hoppas att det är övergående, som allt annat.