Vilsna världens slav, tår i svarta hav

Det är inte bra. Jag tror inte att jag kommer att komma ur det här levande. Det är hemskt och det västa av allt är att jag inte kan berätta för någon hur det egentligen är. Det är omöjligt eftersom jag har någon slags spärr. Jag kan säga till någon att jag mår dåligt, men hur illa det är vågar jag aldrig säga. Om jag bara vågade prata med någon. (Det var tillräckligt svårt att skriva det i den här bloggen som ändå aldrig läses av någon.)