So follow my lead and we'll one two three

Kära dagbok… Nej, inte riktigt så. Början av veckan ägnades åt att göra en lista av 00-talets 100 bästa låtar (kolla här), men det blev inte så bra eftersom jag glömde några viktiga (den här till exempel). Det är inte lätt sådant där. Jag gjorde i alla fall ett försök. Det är vad som räknas.

Annars är jag förälskad, som vanligt. Eller det är väl aldrig som vanligt. Man blir som pånyttfödd varje gång. Det låter ju som om jag blir kär i nya personer hela tiden, men så är det inte. Så himla ofta byter jag inte objekt. Nu känns det väldigt bra i alla fall och det är väl så det ska vara. Nu pratas det inte mer om det.

VW Polo-reklamen gör mig faktiskt sugen på att provköra bilen. Möjligen kan det ha något att göra med att jag sett reklamen väldigt många gånger och kanske finns det några nostalgiska skäl då jag i början av min karriär som bilförare till största delen rattade en röd Polo. Ibland skulle det vara skönt att ha en liten bil att ratta runt i men miljön, plånboken och min hälsa säger nog tvärt nej. Helga skulle nog känna sig väldigt åsidosatt och ensam också. Så nej, köpa bil är inte någon toppenidé.

I förrgår hittade en mössa med pingviner på ner i mitt brevfack. Från min kusin yngla. Det är sådana saker som förgyller vardagen lite. Sedan gick jag runt på campus med ett stort leende på läpparna resten utav eftermiddagen. (Dock inte mössan då det inte var mössväder, men snart så…)

Min tanke tidigare idag var att jag skulle skriva mitt bidrag till debatten om Gynning och bantningspillren, men jag låter bli. För jag insåg att jag faktiskt inte vill (eller kanske vågar jag inte) hänga ut min åsikt på nätet. Trots då att jag knappt har några läsare. Så det får vara. Vill ni hemskt gärna veta så får ni väl höra av er. Varför skulle världen bli bättre för att jag också försöker kackla bland de tuffa hönsen?

Puss på er (mest på K)


Pull Shapes - The Pipettes