Och dom tog mig till en smutsig strand

Jag minns några månader för fyra år sedan. På helgerna åkte jag tåget hem till min familj, inte för att jag tyckte att jag borde eller var värd det men jag gjorde det i alla fall. På lördagarna tyckte jag om att följa med och handla på stormarknaden. Då fick jag, trots att jag var en stor flicka som inte spenderade vardagslivet med mamma, pappa och bror längre, lördagsgodis. Lördagsgodis, ordet som är så mycket barndom. Problemet var bara att jag inte ville äta lördagsgodis längre, men det kunde jag ju inte säga eftersom detta med lördagsgodis var en lång tradition och det skulle verka väldigt konstigt om jag tackade nej. Så godiset blev köpt och när det var dags för förtäring så åt jag max en godis, eller om det var möjligt: ingen. Godiset fick följa med mig på söndagen till min egen boning där det vartefter veckorna gick bildades en riktig skatt i ett köksskåp. En eftermiddag så tog jag fram gömman, öppnade en kola och efter en och en halv timme var tre månaders besparingar på besök i min hungriga mage. Så kan det gå.



Sjukhus - Kent