We've been good, but we can't last. Hurry Christmas, hurry fast!

Det rullar på här och jag mår inte allt för illa. Det är mest det vanliga med olust att göra det som ska göras och så längtar jag så mycket efter de jag saknar. Plågar mig själv gör jag också genom att stänga in all längtan istället för att höra av mig. Antar att det är rädslan för att ingen känner samma sak för mig som får mig att göra så.

Julstöket sattes igång redan igår. Nästa helg kommer jag inte att hinna och dessutom så känns det lite skönt att trolla bort slutet av november. Skitnovember. Hittills har solen varit framme sammanlagt sju timmar och tre utav dem var igår. Till julstök hör ju julmusik. Så några timmar har gått åt till att knåpa ihop en spellista och än är den inte färdig. Tack vare Spotify så känns det som om utbudet aldrig tar slut och ändå finns långt ifrån allt där. Jag saknar Damien Rices tolkningar av olika julsånger och det fantastiska samlingsalbumet ”Oh no it’s christmas!” som gavs ut av Razzia får ett par år sedan med gamla godingar i ny tappning och nyskrivet av bland andra Indiekören, Hello Saferide och Maia Hirasawa. Den skivan har jag i och för sig i fysisk form någonstans. Den tänkte jag ta med mig på tisdag när jag ska på bakkalas hos en nyfunnen bekantskap. Så den måste letas fram och så ska en pepparkaksdeg sättas. Hej och hå, men än så länge är det bara roligt.






The Chipmunk Song (Christmas Don't Be Late) - The Chipmunks & David Seville